Med kosläppet i Västra Spöland friskt i minne var det med en förväntan jag åkte i riktning Glassbonden i Västra Selet på det som kanske var årets varmaste dag hittils. Den imponerande synen av folkskaran som hade åkt samma guppiga landsväg som jag för att titta på kor och äta glass överraskade mig dock totalt. Hade jag åkt dit av en slump utan att veta vad som skulle hända hade jag nog förvantat mig en idrottsevenemang av något slag vid synen av den stora mängden människor vid Vindelälven.
Så varför åker tusentals människor långt ut i skogen för att titta på kor? För att det är roligt att titta på kor förstås, särskilt när dom skuttar runt. Men låt mig få filosofera lite: Kanske finns det också något inbyggt i oss som gör att vissa saker känns viktiga helt enkelt för traditionens skull. Tryggheten i det att åka till en händelse där man vet ungefär vad som kommer att hända. Jag tyckte om det förra gången. Jeg kommer säkert att göra det i år också.
No Comments